- För våra produkter
Regelverk
Alla regelverk
EN 1317–3
EN 1317–3 beskriver hur krockdämpare skall provas, krav på krockdämparen och hur krockdämparens egenskaper ska beskrivas.
Hastighetsklass
Krockdämparens styrka eller kapacitet beskriv av dess hastighetsklass.
Test
I standarden finns 18 olika test för krockdämpare. Dessa test benämns TC (Test Crash cushion) och efterföljs av ett nummer med tre siffror. Den första siffran beskriver uppsättning (1 till 5), den andra fordonstyp (1 – Personbil 900 kg, 2 – Personbil 1300 kg och 3 – Personbil 1500 kg) och den tredje och sista siffran beskriver hastigheten (50, 80, 100 eller 110 km/h).
Exempel:
TC 1.1.50: TC (Test Crash cushion), Test 1, Fordonstyp 1 (Personbil 900 kg), 50 km/h
TC 3.3.110: TC (Test Crash cushion), Test 3, Fordonstyp 3 (Personbil 1500 kg), 110 km/h
Test med uppsättning 4 och 5 utförs endast för krockdämpare av typen avledande (redirective) vilket är ett krav i Sverige.
Skaderiskklass
Skaderisken ger en uppfattning hur säker en krockdämpare är för en passagerare i ett påkörande fordon. Det finns två olika skaderiskklasser A och B. Skaderiskklass A är säkrast för passagerare i ett påkörande fordon.
De flesta krockdämparna har skaderiskklass B. I Sverige accepteras både skaderiskklass A och B.
Utböjningsklass
Den kvarvarande deformationerna för krockdämpare klass enligt tabellen nedan. I den kvarvarande deformationen ingår även delar med en vikt på mer än 2 kg.
I Sverige skall utböjningsklassen väljas så att en deformerad krockdämpare (påkörd) inte:
- gör intrång på angränsande körbanor
- överstiger gång- och cykelbanans fria bredd minskad med en meter
Fordonsrörelseklass
Fordonsrörelseklassen beskriver hur ett påkörande fordon beter sig efter en påkörning på en krockdämpare.
I Sverige accepteras endast fordonsrörelseklass Z1 och Z2 utan speciellt godkännande av Trafikverket.
